Samernas åtta årstider

För samerna har klimatet och årstiderna stor betydelse och är enligt den gamla samiska kulturen indelat i åtta årstider. Som gäst erbjuds du en varierande upplevelser allt efter årstid och klimat.

Vårvinter (mars-april)
I mars- april sker flyttningen från vinterbetesområdet till kalvningslandet i fjällregionen. Tidpunkten varierar beroende på snö och betesförhållandena. Renkorna (vajorna) drar villigt till långfjället där deras gamla kalvningsplatser finns. Som renskötare följer vi renarnas vandring och ser till att alla renarna kommer med. På så sätt kan man senare lättare bevaka renarna mot olika störningar som t.ex. rovdjur.

Vår (april-maj)
I maj föds renkalvarna. Vajorna söker sig till sydlägen där den nya växtligheten kommer snabbt. Vajorna föder sina kalvar i regel på samma tid och samma plats år efter år. Vajan föder normalt en kalv som väger ca 4-6 kg. Det här är en tid som innebär många vaknätter som renskötare. De nyfödda kalvar lockar till sig traktens alla rovdjur. Här i Idre kan du hitta alla de 5 stora rovdjuren som björn, lo, järv, varg och kungsörn.

Försommar (juni)
Efter kalvningen kommer en lugn period för renen som söker sig till björkskog, myrmarker och bäckdrag där grönskan kommer tidigt. Ännu kan renarna beta i lugn och ro, fritt från värmen, mygg och andra insekter. En period för återhämtning från vintern. För renskötaren innebär detta en tid för byggnads- och reparationsarbeten av hagar, byggnader osv. Det här är också en tid då det bästa fjällfisket infaller. Färsk fjällröding och öring smakar himmelskt efter den långa vintern.

Sommar (juni– juli)
Nu drar renen mot högfjället eller ut mot vidderna där värmen och insekterna är mindre besvärande. I slutet av juni börjar renskötarna sitt arbete med att samla renarna till kalvmärkning. Det är en hektisk tid för renskötaren som under flera sommarveckor får vända på dygnet eftersom kalvmärkningen i huvudsak sker på natten då det är svalare. I Idre sameby fångar man kalvarna enligt gammal tradition med lasso. Kalven märks sedan med respektive ägares renmärke genom olika snitt i öronen.

Förhöst (augusti)
Renarna betar i björkskogen och på myrarna där de hittar olika örter och gräs. Renen är också mycket förtjust i svamp som är rik på proteiner och fosfor. Perioden från slutet av juli och framåt är en mycket viktig uppbyggnadsperiod. Det är nu renarna bygger upp muskelmassan och det fettlager som behövs för att överleva den långa kärva vintern. Som renskötare innebär det en tid för bärplockning, fiske mm.

Höst (september-oktober)
Renarna finns nu huvudsakligen i lågfjällsregionen. Med frostnätterna försämras näringshalten i betet och renen gräver upp underjordiska delar från vattenklöver och andra örtväxter. I mitten av september, strax innan brunsten infaller, sker sarvslakten. En fullvuxen Sarv kan strax före brunst uppnå en vikt mellan 100-150 kg. Nu sker även en märkning av de kalvar som man missat under försommaren.
Nu är det också en bråd tid för att bland annat fiske, jakt och annat som behöver göras innan snön kommer i mitten av oktober.

Förvinter (november-december)
Nu har snön kommit för att stanna. Renarna söker sig nu till betesmarker med kvarvarande grönska, gräslika skogsområden och myrar. Det här betet utnyttjas tills snötäcket är ca 30 cm. Nu går även renen gradvis över till lavbete och påbörjar sin vandring mot vinterbeteslandet.
Renskötarna passar nu på att samla renarna för att skilja ut de renar som inte hör till samebyn och de som ska slaktas. Huvuddelen av slakten sker i november och december. Det är huvudsakligen kalvar som slaktas och deras vikt är nu mellan 30-50 kg, levande vikt. Efter slakten består ” vinterhjorden” av ca 75% hondjur. Nu räknas även alla renarna, vilket sedan registreras hos länsstyrelsen. Idre Sameby får ha en vinterhjord på maximalt 2700 djur.

Vintern (december-mars)
Renhjorden flyttas mellan olika betesmarker under vintern. Betet består till största delen av olika lavar och bärris. Renen är anpassad till ett arktiskt klimat och kan spara både vatten och energi när det är kallt. Vinterbetesmarkerna är oftast inte sammanhängande utan sönderstyckade genom diverse ingrepp som kalhyggen, vägar, samhällsbyggen mm. Renskötarens uppgift är därför att flytta renarna mellan olika betesmarker, kantbevaka och att skydda den från bland annat rovdjur. Kantbevakning innebär att renskötaren dagligen åker ett spår runt hjorden och kontrollerar vilka spår som finns längs kantspåret. På så sätt kan man lätt se om renarna vandrat iväg åt något håll eller om rovdjur vandrat in mot hjorden